Under 1990-talet levde min klubb lite i skymundan av bland annat ishockeyn. Fotbollen var inte särskilt stor i Tierp med omnejd under ett par år. Under flera säsonger hade norra Uppland inte ens med ett lag i Division 3.

Strömsbergs IF inledde 1990-talet i Division 3 Södra Norrland. Varje säsong var en kamp. Säsongen 1993 slutade vi nia i tabellen. Säsongen därpå åkte vi ur. Det kändes lite ledsamt, men det var en naturlig utveckling. Så här med facit i hand kan jag ändå säga att nedflyttningen förde med sig något gott. I stället för att kämpa livet ur oss i Division 3 kunde vi bygga på längre sikt och införa en mer ungdomsorienterad organisation.

Satsningen på ungdomarna bar dock inte direkt frukt från början. Resterande säsonger under 1990-talet spelade vi i Division 4 Uppland. Säsongen 1995 kom vi fyra i tabellen. Året därpå blev det en sjätteplats. Från att ha legat i botten av Division 3 under ett antal år hade vi nu blivit ett stabilt Division 4-lag. Säsongen 1997 var vi uppe och nosade på avancemang men fick nöja oss med att bli trea till slut.

Säsongen 1998 införde sedan förbundet nya regler för Division 4. Man delade upp säsongen i två delar, en serie för våren och en för hösten. Det var väl kanske ingen succé, men det var i alla fall roligt för oss fans att få se Strömsbergs IF mäta sina krafter mot några nya lag. 1998 kom vi trea i serien efter det att höstsäsongen var färdigspelad. 1999 kom vi femma efter höstsäsongen efter att vi hade spelat riktigt bra under våren och placerat oss som trea efter vårens matcher. Den säsongen åkte jag faktiskt på några bortamatcher med grabbarna. I höstserien hade nämligen förbundet placerat några lag från Gotland i samma serie som lagen från Uppland.

De flesta idrottsplatser ligger relativt tråkigt till, inte sällan i industriområden utanför stadskärnan. Det känns liksom som att kommunerna har skarvat ihop lite land och sagt till klubbarna att ”här kan ni väl spela?”. Så är inte fallet med Strömsbergs IP i Tierp. Den här idrottsplatsen ligger naturskönt med omgivande skog halvannan mil norr om Tierp, på vägen mot Karlsholmsbruk. Att idrottsplatsen ligger en bit utanför centrala Tierp gör visserligen att det blir lite svårare att ta sig till hemmamatcherna, men det går till exempel utmärkt att cykla. Jag tar allt som oftast bilen, men någon gång emellanåt sätter jag mig på cykeln och trampar till matchen.

Enligt de officiella siffrorna ska Strömsbergs IP ta upp till 1000 åskådare. Vad man baserar det på vet jag inte. Det är inte som att det får plats 1000 åskådare på läktaren. Man kanske räknar att 1000 personer samtidigt kan se en fotbollsmatch på idrottsplatsen med bra sikt. Oavsett så är den högsta publiksiffran jag har upplevt 475 personer. Det var i en hemmamatch under succésäsongen 2010 som idrottsplatsen tog emot så många åskådare. Genom åren har publiksnittet gått upp och ner. På senare tid har snittet givetvis ökat, i takt med att klubben har avancerat i seriesystemet. I mitten av 2000-talet kom det inte mer än strax över 100 åskådare till hemmamatcherna. De senaste åren har det ofta kommit över 300 betalande åskådare. Ett ökat publiksnitt innebär mer pengar till klubben så det är glädjande att Tierpsborna har börjat uppmärksamma sitt lag!

Vilket härligt firande det blev! Strömsbergs IF fyller ju 100 år i år och det var självklart att det skulle bli ett ordentligt firande. Undertecknad var naturligtvis med i en av festkommittéerna. Inte tvekar jag att ställa upp när klubben i mitt hjärta fyller jämnt. Det var ganska mycket att ordna med. Vi är ju i Division 2 nu och intresset för klubben växer för varje dag.

Festligheterna pågick under två dagar, nämligen 3-4 augusti 2012. Vi började festligheterna med seriematch mot GUSK. Tyvärr blev det förlust. Det var lite irriterande eftersom vi vid vinst hade kunnat lämna GUSK bakom oss i botten av tabellen. Efter matchen var det dock inte så sura miner. Det var nämligen dags för pubkväll. De lokala förmågorna från Local Aces underhöll med härlig livemusik. När baren stängde var det dags att gå hem för att ladda batterierna inför lördagskvällens festligheter.

Det var en fullspäckad dag för dem som deltog i festligheterna, men det var främst framåt kvällen och natten som firandet verkligen tog fart. Dansbanan var full av glada människor, både av personer aktiva i klubben samt av vänner och familj. Bandet Too Much Monkey Business stod för underhållningen. Baren var öppen fram till ett på natten och alla som hade betalat inträde hade tillgång till förtäring och tilltugg.

Jag tog med mig frun min och några goda vänner. De hade nog lika trevligt som jag. Extra roligt var att en hel del gamla spelare som flyttat vidare i landet tog tillfället i akt att fira moderklubben!